Dealing desk-mäklare, även kallade market makers, fungerar på ett helt annat sätt än ECN-, STP- eller DMA-mäklare. Istället för att skicka vidare kunders ordrar till marknaden, tar dessa mäklare själva den motsatta sidan av affären. När du öppnar en position, agerar mäklaren alltså som motpart. Det gör att de kan hantera sin risk internt, erbjuda fasta spreadar och förenkla handeln – särskilt för nybörjare eller småsparare.
Men i daytrading, där man öppnar och stänger positioner snabbt och ofta under en enda handelsdag, spelar mäklarval stor roll. Det påverkar hur snabbt du får avslut, slippage, spreadarnas pålitlighet och om du får konsekventa resultat. Dealing desk-mäklare har ofta ett rykte om sig att ha intressekonflikter, men de fyller fortfarande en funktion för vissa traders – särskilt de med mindre kapital, enklare strategier och lägre krav på millisekundprecision.
Så fungerar dealing desk-modellen
Hos en dealing desk bestämmer mäklaren själv vilka köp- och säljpriser du ser i plattformen. De baseras ofta på interbankpriser, men justeras efter mäklarens egen riskmodell. Din order fylls från deras egen “bok” eller mot andra kunders affärer. Endast när deras interna risk blir för stor kan de själva gå ut och säkra sig på marknaden.
Fördelen? Enkelhet. Priserna är ofta stabila, små order fylls lätt, och du behöver inte oroa dig för likviditet. Nackdelen? Mäklaren tjänar när du förlorar – och tvärtom. Det betyder inte att de fuskar, men modellen gör det möjligt att agera på sätt som inte alltid gynnar aktiva daytraders.
Spreadar och prisbeteende
Dealing desk-mäklare erbjuder oftast fasta spreadar, särskilt på större valutapar. Det kan kännas tryggt, särskilt för nya traders eller de som handlar sällan. Men fasta spreadar är nästan alltid bredare än ECN- eller STP-mäklarnas rörliga alternativ. Och för daytraders som bygger sin vinst på små prisrörelser, kan en för bred spread göra stor skillnad.
Vid snabba marknadsrörelser – till exempel under nyhetssläpp – kan vissa dealing desk-mäklare dessutom bredda spreaden ytterligare, fördröja order eller till och med neka avslut. Det förklaras ofta som “slippage” eller “riskhantering”, men det sabbar strategier som är beroende av snabba avslut. Eftersom mäklaren inte alltid visar exakt när och hur detta sker, är det svårt att planera runt.
Vissa mäklare kör hybridmodeller, där vissa konton går via dealing desk och andra inte. Men det är sällan de berättar exakt när de går in och justerar – och det är just den bristen på transparens som gör att mer erfarna traders undviker modellen.
Avslutshastighet och orderhantering
Hur snabbt en dealing desk-mäklare fyller din order beror mycket på marknaden och ditt konto. I lugna perioder kan det gå fort. Men eftersom avsluten hanteras av mäklarens egna system, kan det också bli små fördröjningar – särskilt om du är märkt som scalper, högfrekvenstrader eller om du vinner för ofta.
Requotes – alltså att mäklaren ger dig ett nytt pris istället för att fylla ordern direkt – är vanligare i denna modell, särskilt när marknaden rör sig snabbt. För daytraders som försöker fånga breakout-rörelser eller handlar på nyheter kan det förstöra strategins hela poäng.
Vissa mäklare har även regler som inte syns direkt – som minimitid du måste hålla en position öppen, eller begränsningar mot viss typ av handel. Sånt märker du ofta först när du börjar handla live. Om du har en strategi med hög omsättning kan du stöta på förseningar, bredare spreadar eller till och med avvisade ordrar under hektiska perioder.
Är dealing desk lämpligt för daytrading?
Det beror på. Dealing desk-mäklare kan ge stabila priser, låg insättningströskel och en enkel plattform – perfekt för nya traders eller de som kör manuellt med enklare strategi. Men de saknar insyn i hur order hanteras, och kan lägga sig i på ett sätt som går emot dig.
Scalpingstrategier – där du försöker ta några pip hit och dit med snabba affärer – är ofta inte välkomna. Vissa mäklare stryper avslutshastighet, hänvisar till serverbelastning eller anklagar dig för att utnyttja “prissättningens latens”. Kort sagt: modellen funkar dåligt om du gör många affärer med snäva mål.
Men om du håller positioner lite längre – säg från några minuter till några timmar – och inte kräver superexakta avslut, kan dealing desk fungera. Makrostrategier eller tekniska setups med breda stop loss kan hantera den här miljön. Men du får inte samma avslutslogik och tydlighet som i andra modeller.
Jämförelse med andra mäklartyper
Jämfört med ECN och DMA är dealing desk-mäklare mindre transparenta och mer benägna att påverka orderflödet. Det betyder inte att de alltid är oärliga – men deras affärsmodell öppnar för agerande som går emot dina intressen. Om du blir konsekvent lönsam kan de se dig som ett hot mot sin balansräkning, och då kan de börja justera dina avslut.
STP-mäklare erbjuder en medelväg, med bättre routing och utan att själva agera motpart. ECN och DMA ger mest kontroll, lägst spreadar och störst insyn – perfekt för dig som kräver snabbhet och exakthet.
Men om du mest söker enkelhet, fasta kostnader och inte kör extremt aktivt, kan dealing desk ge en smidig start. När din strategi växer eller du börjar ta större positioner, kommer du troligtvis behöva byta till en modell där du har mer kontroll över hur dina ordrar hanteras.
Avslutande tankar
Dealing desk-mäklare fyller en funktion för traders som vill ha något enkelt, tillgängligt och stabilt. För nya traders kan det vara en mjuk väg in, med fasta spreadar och lägre teknisk tröskel. Men för seriös daytrading – särskilt med högre frekvens, tighta stop loss och små marginaler – räcker det sällan till.
Daytrading kräver förutsägbarhet. Om mäklaren beter sig oförutsägbart blir det svårt att bygga något hållbart. Även om dealing desk-mäklare ofta gör det de lovar under lugna marknadsförhållanden, finns det för många frågetecken för dig som måste kunna lita på varje avslut.
Det är därför de flesta som tradar aktivt till slut lämnar dealing desk-modellen och går över till ECN, STP eller DMA – modeller som bättre matchar deras behov av snabbhet, transparens och strategisk kontroll.